Nu är det fyra (eller tre, beroende på hur man räknar) dagar kvar tills jag åker på min efterlängtade resa! På fredag bär det av ner till Skåne och på söndag flyger vi över Atlanten mot New York och senare Kanada. I ett helt år har jag laddat för den här resan. Och nu är jag inte säker på att jag vill åka.
Missförstå mig rätt. Det kommer att bli en fantastisk resa och självklart vill jag åka! Det här är vad folk kallar once in a lifetime. Men. Det finns alltid ett men. För första gången har jag något, eller rättare sagt någon, som håller mig kvar. Jag var beredd att lämna allt. Men nu vill jag inte lämna dig kvar här. Fast jag vet att du inte kommer att försvinna så kan jag inte låta bli att tänka på det. Du skulle säga att jag är knäpp som tänker så här. Så nu tar jag mig i kragen och fortsätter med mitt packande.
Det här kommer hur som helst att bli helt fantastiskt!
Missförstå mig rätt. Det kommer att bli en fantastisk resa och självklart vill jag åka! Det här är vad folk kallar once in a lifetime. Men. Det finns alltid ett men. För första gången har jag något, eller rättare sagt någon, som håller mig kvar. Jag var beredd att lämna allt. Men nu vill jag inte lämna dig kvar här. Fast jag vet att du inte kommer att försvinna så kan jag inte låta bli att tänka på det. Du skulle säga att jag är knäpp som tänker så här. Så nu tar jag mig i kragen och fortsätter med mitt packande.
Det här kommer hur som helst att bli helt fantastiskt!